Tackel, Platser och metoder för Gyltafiske.

Tackel:
När vi i Teamet bedriver Gyltafiske så gör vi det nästan uteslutande med bottenmete. Då använder vi ett omvänt paternostertackel med endast en krok så att betet ”svävar” några centimeter över bottnen. Längst ner på tacklet har man ett sänke i vikterna 30-100 gram beroende på vilket spö, vilken lindimension mm, Som man fiskar med. Därefter har man tackellinan som går upp till upphängarknuten. Efter upphängarknuten fortsätter tackellinan upp till ett lekande. Längst ut på upphängarlinan knyter man kroken. Sedan är det bara att knyta huvudlinan i lekandet och ge sig ut och fiska. Vi använder båda två olika varianter av omvända paternostertackel. Men båda har samma funktion. Detta är den vanligaste varianten av ett omvänt paternostertackel: Se bild längst ned

Platser:
Platserna vi fiskar vid efter Gyltor är ställen där klippor stupar ner i vattnet och det är närmare 10 meter djupt precis inne vid land och ibland mer. Vi fiskar även där klipporna sluttar brant ner mot botten, vid dessa platser kan man fiska i sluttningen och känna när sänket studsar mot berget. Ibland kan man även hitta bergsskrevor en bit ut från land, sådana ställen kan ofta ge bra utdelning då stora Gyltor gillar att patrullera där. Man kan även fiska på ställen där det är mycket kuperad bergsbotten med stora stenar. Dock är det ganska lätt hänt att man fastnar med sänket i botten på dessa platser.

Metoder:
Metoden vi använder är alltså bottenmete. När man har knutit några tackel, skaffat en bra haspel/multirulle med tillräckligt stark lina (0.35-0.40 nylon), ett spö med bra ryggrad samt agn och andra tillbehör är man redo för det underbara Gyltafisket! När man väl är ute på de heta Gyltaplatserna med rätt utrustning gäller det också att man kan behärska metoden. Principerna vid Gyltafiske är ganska enkla. När man har spöt i ett stadigt grepp, det färdig agnade tacklet dinglar otåligt från spötoppen redo att sväva ner mot botten. Då är det bara att frikoppla rullen och släppa ner tacklet rakt ner på botten, oavsett om du fiskar från båt eller en klippa där det är djupt precis vid land. När tacklet är nere på bottnen slakar linan, då vevar man in linan tills den är helt sträckt och man kan känna sänkets tyngd.

Sedan är det frivilligt hur man gör. Vi brukar dunka sänket några gånger i botten precis när vi börjat fiska på en plats, detta skapar ljud och turbulens vid bottnen som verkar locka Gyltorna. Sedan brukar vi hålla helt still med spänd lina tills det börjar hugga. I början brukar det vara små darrningar i spötoppen, det är små snultror som är framme och drar i agnet. Om inte snultrorna lyckas slita loss agnet från kroken brukar det inte dröja länge tills Gyltorna börjar hugga. Gyltornas hugg kan kännas igen genom de distinkta hårda huggen jämfört med snultrornas små darrningar. När man anser att det är dags att försöka kroka en fisk gör man ett snabbt hårt mothugg så att man driver in kroken i Gyltans massiva läpp. Det är alltså mycket viktigt att ha en vass krok i storlek 2-6. När man väl har lyckats kroka en ”hyfsad” Gylta eller större blir det åka av! Och om du inte lyckas pressa fisken tillräckligt hårt så att den når ner till bottnen är det ofta fisken som avgår med segern. Har man lyckats fajta in en Gylta till ytan går det bra att kroka av den i ytan med en tång eller peang. Är det en större gylta som man vill föreviga via ett foto så är det bra om man håvar fisken med en knutlös håv. Ska man väga fisken rekommenderar vi att man gör det när fisken ligger i ett knutlöst nät, detta är skonsamt för fisken och man kan med gott samvete släppa tillbaka en välmående Gylta.

Som agn rekommenderar Gustav att ni använder Kubong/ Strandsnäckor som lever på klippor och stenar längs med hela Bohuskusten. Dem är suveräna agn eftersom de sitter överlägset bäst på kroken, dem luktar mycket och man kan få tag på dem vart som helst i Bohuslän. Pelle rekommenderar att ni använder Räkor med skal då dessa finns till ett rimligt pris i varje livsmedelsbutik, dem luktar mycket, de sitter ganska bra på kroken och dem används av de flesta som fiskar efter stor Gylta. Det finns aven många andra agn alternativ som: Sillbitar, Stagg, Mussla, Gulp, Borstmask, Krabba, mm.

Utöver bottenmete finns det även andra metoder man kan bedriva i jakten på Gyltorna. En av dessa metoder är flötmete, med denna metod kan man söka efter Gyltorna överallt i hela vattenmassan. Dock anser vi att bottenmete är betydligt mer effektivt eftersom man kan variera fiskedjupet nere vid botten där det alltid står Gylta, man har bra kontakt med tacklet hela tiden, huggen registreras via spötoppen och man kan lätt urskilja Gyltahugg, man kan variera sitt fiske mer med bottenmete, man kan använda tyngre sänken, man har bra koll på vart tacklet befinner sig, mm.

Det var allt man behöver veta om Gyltafiske.
Är det något mer ni undrar är det bara att fråga oss.

Skitfiske på er önskar vi i Team Gylta!